Skip to content

"Migrationsverket ska betala skadestånd till arbetstagare - saknade grundläggande kunskaper"

KOMMENTAR - av advokat Peter Lindahl (RA:s ombud) och Wiweka Warnling Conradson, professor i offentlig rätt

 

Den 26 november i år ålade Justitiekanslern Migrationsverket att ersätta en utländsk arbetstagare för merkostnader som uppstått på grund av brister i Migrationsverkets handläggning av arbetstagarens ansökan om uppehålls- och arbetstillstånd. Genom beslutet gör Justitiekanslern klart att det finns ett minimikrav i förhållande till enskilda handläggares kompetens.

Vår förhoppning är att beslutet kommer att leda till att Migrationsverket väljer att samarbeta med svenska arbetsgivare för att hitta pragmatiska lösningar gällande utländsk arbetskraft i större utsträckning i framtiden framför att agera som motpart.

Ärendet gällde följande: RA, som kommer från ett land utanför EU, blev erbjuden ett arbete i Sverige. Hon ansökte som ett uppehålls- och arbetstillstånd i februari år 2016.

Vid denna tid beräknade Migrationsverket handläggningstiden för ärendetypen till ungefär två månader. I augusti år 2017 begärde Migrationsverket att RA skulle redogöra för en tidigare resa till Sverige samt redogöra för i vilket land hon befann sig den aktuella tidpunkten. Migrationsverket begärde ingen ytterligare information.

Migrationsverket avslog RA:s ansökan den 28 augusti 2017 av två skäl. Migrationsverket konstaterade att arbetsgivaren erhållit stöd från Arbetsförmedlingen för ersättning till personalkostnader under år 2016 och att Migrationsverket inte kunde avgöra om RA:s anställning skulle finansieras med sådant stöd.

Migrationsverket anförde vidare att det inte fanns ekonomiskt utrymme för företaget att anställa ytterligare personal. Migrationsverket kom till denna slutsats genom att bryta ut och subtrahera de kortfristiga skulderna i företagets balansrapport från det redovisade resultatet i företagets resultatrapport.

Vem som kan bli föremål för anställningsstöd och under vilka förhållanden är författningsreglerat, i första hand i förordning (2015:503) om särskilt anställningsstöd. Det är fråga om riktade arbetsmarknadsåtgärder i form av specifika stöd för enskilda personer som av olika anledningar har svårt att komma in på den svenska arbetsmarknaden.

I det nu aktuella fallet bedrev arbetsgivaren ett långsiktigt samarbete med Arbetsförmedlingen för att hjälpa personer som bland annat på grund av funktionsnedsättning och psykisk ohälsa hade svårigheter att komma ut i arbete. En person som kommer från tredjeland och som erhållit ett tidsbegränsat uppehållstillstånd i Sverige på grund av arbete kan däremot inte bli aktuell för anställningsstöd från Arbetsförmedlingen.

Migrationsverkets beslut var alltså oriktigt såtillvida att Migrationsverket helt bortsåg från den författning som utgjorde (eller borde ha utgjort) en del av grunden för beslutet.

Dubbel bokföring är det vanligaste systemet för bokföring i västvärlden. Enligt principerna för dubbel bokföring redovisas kortfristiga skulder enligt balansräkningen även som en kostnad i resultaträkningen. Genom att subtrahera de kortfristiga skulderna i balansräkningen från resultatet i resultaträkningen belastade Migrationsverket således företagets resultat med motsvarande belopp två gånger.

Den summa Migrationsverket härvid fick hade inget med företagets verkliga resultat att göra och hade inte heller någon annan företagsekonomisk betydelse. Beslutet var alltså oriktigt även i denna del och visade att Migrationsverket fullständigt saknade de grundläggande kunskaper som är nödvändiga för att bedöma de företagsekonomiska frågor som Migrationsverket grundade sitt beslut på.

RA begärde omedelbart att beslutet skulle omprövas av Migrationsverket. I begäran redogjorde RA för förutsättningarna för att en arbetsgivare ska beviljas bidrag från Arbetsförmedlingen samt grundläggande bokföring. Migrationsverket ändrade beslutet och beviljade RA uppehållstillstånd någon vecka senare.

RA vände sig härefter till Justitiekanslern för att kräva Migrationsverket på ersättning för de kostnader hon haft med anledning av begäran om omprövning. Migrationsverket företräddes av verkets generaldirektör Mikael Ribbenvik och verkets rättschef Fredrik Beijer i processen hos Justitiekanslern. De påstod i ett gemensamt yttrande att: ”Migrationsverket har […] inte handlagt [RA:s] ärende felaktigt eller varit försumlig”.

Det är svårt att förhålla sig till uttalandet men vi kan bara se tre skäl till verkets inställning. Antingen kan Migrationsverkets högsta ledning inte läsa balans- och resultatrapporter, eller så har ledningen inte bemödat sig att läsa det felaktiga avslagsbeslutet och härvid negligerat RA:s anspråk på en rättssäker process, eller så har ledningen insikt i att beslutet är uppenbart felaktigt men bestrider likväl detta i en förhoppning om att verket ska undgå kritik och skadeståndsansvar. Det är svårt att avgöra vilket av de tre alternativen som är mest klandervärt.

Enligt Justitiekanslerns mening var det emellertid uppenbart felaktigt att, som Migrationsverket gjort, minska ett bolags resultat genom att subtrahera kortfristiga skulder upptagna i balansräkningen.

Justitiekanslern konstaterade vidare att det inte kunde utgå bidrag för RA:s anställning, eftersom hon inte uppfyllde de krav för anställningsstöd eller lönebidrag som uppställts i författning. Skälet till ändringen berodde inte på de nya uppgifter RA lämnade efter det första beslutet utan på att Migrationsverket gjorde en annan bedömning av det befintliga underlaget.

Det råder brist på arbetskraft inom ett flertal yrken i Sverige, däribland civilingenjörer, läkare, byggarbetare med olika inriktning och mjukvaru- och systemutvecklare. Många svenska företag, stora som små, är beroende av utländsk arbetskraft för sin verksamhet. Utan tillgång till utländsk arbetskraft skulle dessa företag i vissa fall tvingas lägga ned sin verksamhet eller flytta verksamheten utomlands. Detta riskerar i sin tur att skada den svenska arbetsmarknaden och följaktligen också den svenska ekonomin.

Svenska företag som avser rekrytera från tredjeland och tredjelandsmedborgare som tackat ja till en anställning i Sverige, måste kunna lita på att Migrationsverket har kompetent personal som rättssäkert handlägger ansökningar om uppehålls- och arbetstillstånd med den skyndsamhet som är påkallad.

Det kan förekomma situationer när vissa ansökningshandlingar är svåra att tolka eller när handläggaren måste göra en komplicerad bedömning. Handläggaren kan emellertid inte i denna situation meddela ett avslag utan måste bereda berörda parter möjlighet att redogöra för omständigheterna så detaljerat som situationen kräver.

Handläggaren måste föra en dialog med arbetsgivaren för att gemensamt med denne hitta en lösning som både är lagenlig samt anpassad till företagets verksamhet och behov. Alla i Sverige tjänar på detta.

 

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt