Skip to content

"I brist på specialiserade domare - här är ett medlingsprogram för föräldrar i vårdnadstvister"

DEBATT - av Tova Zetterberg Pihl och Åsa Bergström, Centris AB samt Martina Kallenberg, Juristbyrån Martina Kallenberg

 

Inom det familjerättsliga området finns ofta höga murar mellan parter samt deras ombud, domstol och familjerätt, vilket man å ena sidan kan anse är som sig bör i en rättsstat.

Å andra sidan kan hävdas att detta innebär att fokus på barnets bästa blir alldeles för litet, om det ens alls existerar.

Parterna och ombuden anser att de vet vad som är bäst för barnet som befinner sig i konfliktens mittpunkt.

Familjerättens uppdrag är att utreda vad som är bäst för barnet avseende vårdnad, boende och umgänge. Beroende på vilken familjerätt som ska utföra uppdraget kan det skilja sig oerhört i utförande.

Kvalitéten på utredningarna varierar kraftigt mellan till exempel familjerätt i stad och på landsbygd  - det vill säga beroende på familjerättens sammansättning och resurser.

En vårdnads-, boende- och umgängesutredning kan presenteras på vitt skilda sätt av familjerätten vilket gör det oerhört svårt från rättens sida att objektivt kvalitetsgranska enskilda utredningar eftersom det inte finns något generellt jämförelseobjekt.

Domstolen lägger ner mer eller mindre resurser, beroende på ordförande, på att försöka få föräldrarna att komma överens i frågor som rör deras gemensamma barn. Engagemanget under samtalen kan variera i hög grad men retoriken förblir oftast densamma.

Forskning kring barns behov i, och påverkan av, konfliktsituationen mellan föräldrarna används dock inte som en plattform i dessa diskussioner. Fokus ligger på att få föräldrarna att komma överens utifrån vardera parts yrkande. När dessa förlikningsdiskussioner förs finns ofta ingen utredning kring barnets behov.

Förlikningssamtalen slutar ofta på samma sätt - domstolen förordnar om en vårdnads-, boende- och umgängesutredning för att få ett underlag för att senare kunna döma i målet. Barnet får under tiden fortsätta att leva i konflikten mellan sina föräldrar.

Det är inte ovanligt att domstolen, under en domstolsprocess angående tvist om barn, utser en eller flera medlare som ett försök att få parterna att komma överens utan ombudens eller rättens försorg. Medlarna är ofta antingen juridiskt eller beteendevetenskapligt skolade och medlingen kan därmed ha vitt skilt fokus beroende på den aktuella medlarens kompetenser och bakgrund.

Specialkunskap om barns utsatthet i lojalitetskonflikter, och den skada barn tar av detta, är sällan en kompetens som domstolen efterfrågar av medlaren.

Medlingen tenderar att få karaktären av en förhandling där specifika frågor som exempelvis umgängesfrekvens och vem som först ska få välja semesterveckor avhandlas. Barnets bästa hamnar lätt i skymundan och föräldrarna får mycket sällan hjälp att lära sig hur de kan agera för att gemensamt lösa frågor som kommer att uppstå omkring barnet i framtiden.

Om medlingssamtalen istället hade haft en inriktning som både behandlar frågor här och nu och som samtidigt ger föräldrarna kunskap och verktyg för att klara av att vara föräldrar gemensamt resten av livet, skulle samhällets resurser nyttjas bättre och barns utsatthet i skadliga lojalitetskonflikter kunna mildras.

Så länge det inte finns specialiserade domare inriktade på familjerätt - och det råder resursbrist vid många av landets familjerätter medan tvisterna gällande barn ökar vid landets domstolar - är vi övertygade om att vårt nyframtagna tvärvetenskapliga medlingsprogram, SE BARNET, kan ge föräldrar en sammansatt plattform i syfte att försöka enas i frågor som rör deras barn utifrån barnets behov. Detta eftersom familjerätt just är ett tvärvetenskapligt rättsområde där det behövs både juridiska och beteendevetenskapliga kompetenser.

 

 

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik - klicka här

 


Tipsa via e-post

Ange flera adresser på olika rader eller separera dem med kommatecken.

Vill du verkligen anmäla denna kommentar som olämplig?

Anmäl Avbryt